Nu blir det mer tjafs om denna underbara människa, men jag har fastnat för honom nu på senaste tiden jag asså! =)

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5046815.ab

För er som orkar läsa artikeln så handlar det om att Andreas börjar känna sig redo för att skaffa barn. Förut har det känts som en omöjlighet, då han dels är gay och dels har HIV. Men nu finns en ny metod som gör det möjligt att "tvätta" sperman från HIV så att även människor i Andreas situation kan skaffa barn. Är inte det underbart så säg!

Jag tycker att det är jätteroligt, och är jätteglad över att alla har möjligheten, för det är många som vill, men som inte tidigare kunnat. Det som gör mig upprörd däremot är det faktum att om man läser runt på bloggarna som kommenterat nyheten så är 2 av 3 negativa angående det. Folk påstår att det är fel att riskera att barnet får HIV. Ja, men det kanske faktiskt fungerar att tvätta spermier!?!?

Folk är också emot att "sådana här människor" skaffar barn i allmänhet. Om det är HIV:t eller homosexualiteten som är orsaken fattade jag aldrig, antagligen en blandning av båda... Tja, världen är sorglig.

Var öppen mot världen vänner!

Puss o Kram
Lina Lilja

Jag och en kompis hade en rolig konversation igår, om ett ämne jag faktiskt funderat över länge. Hon har pojkvän sedan drygt ett år tillbaka, medan jag, som ni vet, är singel.

Vi kom fram till att singlar hela tiden ska passa upp på folk. De ska vara så snygga som möjligt, så smala och vältränade som möjligt, för att någon eller några ska bli attraherade av dem.

Upptagna människor däremot, de som redan har partner, de behöver ju inte oroa sig. De vet ju att det redan finns någon som älskar dem, för den de är, inte för den de försöker vara. De kan äta hur mycket som helst, behöver inte sminka sig eller träna, deras partner älskar dem ändå! Upptagna människor njuter mer av livet helt enkelt!

Så, är det positivt eller negativt? Det positiva är ju att man verkligen kan njuta av livet, sedan behöver det ju inte gå till överdrift. Det negativa är ju då att när man blir tillsammans med någon man gillar, och sedan får se personens riktiga jag, utan smink och stajlat hår, gillar man dem lika mycket då? Förstår ni vad jag menar?

Jag hatar att dela in folk i fack, men det är ändå en ganska stor skillnad, eller vad tycker ni?

Puss o Kram
Lina Lilja