Har egentligen mycket mer i huvudet som jag hade tänkt skriva, men det får vänta till en annan dag... Tänkte svika datorn för tv:n nu nämligen, exakt vad jag ska se har jag inte bestämt än, men det finns en massa bra saker inspelat! =)

Skönt känns det i alla fall, att jag har fått tillbaka bloggandan som jag hade i starten. Det är riktigt riktigt kul att blogga nu igen, jag älskar min blogg!! =D

Imorgon är det först skola, och sedan stallet. Det blev ju inget stallet idag, så imorgon måste det definitivt bli det. En dag utan stallet och jag får panik liksom! Hur ska jag klara mig ett år???

Jaja, problemen får lösa sig efter hand, nu har jag betydligt viktigare och mer aktuella problem att ta hand om... Dessutom hoppas jag att jag får lite mer sömn inatt, för det behöver jag verkligen!

Godnatt!

Puss o Kram

Lina Lilja

Man brukar ju säga att "allt var bättre förr", och jag måste nog hålla med, eller? Varför tycker och tänker man så? Hur mycket jag håller med beror på hur många år man tänker sig, på vilket plan man tänker, och lite andra faktorer, men för det mesta blir svaret ja.

Om man börjar med att tänka på ett generellt plan då.. Ärligt talat, så hade jag LÄTT bytt ut 2000-talet mot 1970 - 1990-talen. Jag levde visserligen inte då (eller jo, under 1990-talet) men när man tittar på gamla bilder, hör gamla historier, letar i arkiv och så vidare så verkar allt så underbart! Jag tror att livet då var ungefär som livet nu - fast inte lika överdrivet. På den tiden fanns det liksom fortfarande hopp, det fanns saker att utveckla och uppfinna, och man var mer beroende av sina kompisar än dator och tv, samtidig som samhället var så pass utvecklat att det inte var några svårigheter att leva.

Tänk sedan generellt - i ålder. Då vill man ju lätt, som jag tror nu i alla fall, vara liten. Upp till en sisodär 9-10 år ungefär, fram tills dess lekte livet och största problemet var liksom att damsugaren svalt favvoleksaken. Jag har alltid tänkt mig att 20-30 års åldern är den bästa tiden på livet, men ju närmare tiden kommer, och ju fler kompisar i den åldern jag pratar med, så tror jag att jag får ta tillbaka det...

Jag tror att det är något i stil med att när man är liten så vill inte de vuxna oroa en. Man "förstår inte" lika mycket, och man ska inte förstå heller. Man ska bara uppfostras och leva livet ungefär, samtidigt som man hela tiden vill bli stor.

När man kommer upp i 10-12 års åldern, dvs precis före tonåren, så börjar man få "riktiga" problem. Kompisar sviker, man blir ensam, lämnad och övergiven. Kroppen börjar förändras i kapp med kompisarna och själv står man kvar och undrar vad fan som hände?

I tonåren, 13-19 år, så påstår alla att det ska vara som värst. Alla hormoner och konstigt som påverkar en, ikapp med skola, killar/tjejer, kompisar osv, gör en helt galen, och många blir typ deprimerade och liknande. Man tycker synd om sig själv och inser att nu vet man verkligen vad problem är!!

(Ovan har jag typ upplevt, nedan chansar jag mest lite, men det låter ganska rimligt tror jag...)

När man passerat tonåren är man vuxen och då får man problem, på riktigt. Pengarna är slut, inget jobb, ingen utbildning, ingen lägenhet, ingen partner, nothing at all. Alla säger att det är tiden för att roa sig, men ju mer man roar sig, desto mer åt helvete går det... Någonstans när man närmar sig 30 så har många hittat "den rätte" och går vidare med partner, barn, villa, jobb, går in i väggen, blir pensionerad.

De andra får bara mer och mer ångest ju längre tiden går. Att vara gammal och ensam är de flestas mardröm! Men för de allra flesta så löser det sig tillslut, någon skillsmässa här och var är inte ovanligt, men när man pensionerat sig så är man trots allt rätt nöjd med sitt val trots allt...

Efter pensionen så försöker man leva livet, men det är inte helt lätt. Rynkorna finns, extra fettet finns, döden närmar sig i kapp med alla sjukdomar och liknande man råkar ut för, och fler och fler kompisar dör. Man försöker njuta av det sista, samtidigt som man längtar tillbaka genom livet och hela tiden säger att det var bättre förr, för då hade man åtminstone livet framför sig. Tänk om man hade kunnat sluta oroa sig så mycket då och njuta istället!

Jag tror i alla fall att varje tid har sitt problem, varje ålder har sitt problem, och hela tiden blir livet både bättre och sämre. Problemen blir fler, men också erfarenheterna och kompisarna. Erfarenheter är positivt, men gränsen mellan problem och erfarenheter är hårfin...

En snabbis på det privata planet då... Nog längtar man tillbaka till tiden under 10 år, den var underbar! Då fanns inte ordet problem, så var det bara. Jag längtar tillbaka till gamla vänner, gamla tider, som fanns för bara något år sedan. Jag längtar tillbaka till för bara ett halvår sedan, innan jag hade gjort mig ovän med alla mina kompisar.

Men samtidigt trivs jag med livet här och nu, och jag tror att framtiden kommer att bli bra, hur mycket tuffa saker jag än får gå igenom, för problem finns alltid!! Jag älskar mina kompisar, de som finns här för mig dygnet runt. Jag saknar mina gamla, men bättre kompisar än jag har nu kommer jag aldrig att kunna få. Efter allt jag har gjort mot dem så står de fortfarande vid min sida!!

Visst finns det saker som var bättre förr, och visst har jag problem nu som kommer att lösa sig i framtiden, kanske imorgon, kanske om ett halvår. Visst finns det tider som kommer att bli bättre, visst finns det tider som kommer att bli sämre, men det allra bästa är nog att njuta av livet som det är nu, för en sak är säker, idag kommer aldrig tillbaka!

Puss o Kram
Lina Lilja

Tänkte på det när jag gick på stan idag, och satt på bussen. Jag har alltid sett mig som en människa i princip helt utan fördomar. Jag accepterar allt och alla och ingen är konstigare än någon annan, men är det verkligen så?

Anledningen till varför jag kom att tänka på det är för att jag kom på mig själv titta lite extra på en kille som jag mötte som hade lite feminina kläder på sig. Det var inte så att jag typ stirrade ut honom eller så, men jag tittade lite extra på honom där bakom mina solglasögon, han passerade inte alls lika obemärkt förbi som de flesta andra gjorde...

Mötte en zigenare på badet, och genast satte alla möjliga konstiga tankar om zigenare fart. Jag har ingen aning om någonting av det är sant, för jag vet ingenting om dem!

På bussen satt jag mitt emot en muslimsk kvinna, och det gjorde inte så att tankarna saktade ner direkt. Just muslimska kvinnor har jag väl inte så mycket fördomar om (eller?) däremot muslimska män har man ju hört en hel del otrevligheter om, stämmer dessa?

Det går att mala på i oändlighetens oändlighet, men jag tänker stanna här. Jag började dock tänka på vad en fördom egentligen är, och hur mycket fördomar som det egentligen är okej att ha. Har citerat lite från wikipedia:

En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra.

De flesta har fler fördomar än de anar, och endast ett avsiktligt och energiskt bemödande att genom självkritik bekämpa dem kan leda till relativ fördomsfrihet. En av de vanligaste fördomarna är föreställningen om ens egen fördomsfrihet. Särskilt när fördomarna är gemensamma för majoriteten eller bygger på kollektiva erfarenheter inom ett folk eller en samhällsklass, verkar de i hög grad hindrande för samhällslivet och dess utveckling.

Okunnighet är ofta början på fördomar och rasism, intelligenta och välutbildade personer är sällan fördomsfulla.

Rätt intressanta saker, som är värda att tänka över... Dock vet jag fortfarande inte hur pass fördomsfull jag är, men jag tror, och hoppas, att jag inte är mer fördomsfull än vad som är okej. Jag särbehandlar inte någon på grund av till exempel kön, ålder, nationalitet och etnisk tillhörighet, yrke och utbildning, social bakgrund, utseende och musiksmak. Jag hoppas verkligen inte att jag gör det i alla fall, för det är inte okej!!

Jag hoppas att även ni behandlar alla för den de är, och inte för några fördomar. Naturligtvis kan man inte älska alla människor, men att dra alla människor över samma kam är något som jag irriterar mig på väldigt mycket, även om det kanske i en viss mån är okej.

Puss o Kram
Lina Lilja

La till natten där i slutet på rubriken också. Är nämligen skittrött nu, och det kan förklaras genom att berättas hur min natt var..

Släckte lampan omkring kvart i tio igår kväll, jättetrött var jag. Dock tog det eeevigheter innan jag somnade, klockan hann passera elva. Strax efter tre vaknar jag till, och hör att min ena katt spyr utanför sovrumsdörren. Först tänker jag att jag fixar det imorgon bitti, men när han kommer in i mitt rum och låter som att han ska spy igen kastar jag mig upp. Som tur var spyr han inget mer just då, men när jag ändå var uppe var det ju lika bra att torka bort spyan.

Går och lägger mig för att somna om - något som dock var omöjligt. Klockan var över fem när jag somnade, och jag vaknade igen bara en dryg halvtimme senare. Då gav jag upp och gick upp och tog en dusch istället.

Nämnas ska kanske att jag vanligtvis har ganska svårt med sömnen, och när det då blir lite extra mycket att tänka på så märker ni ju - att sova blir näst intill omöjligt...

Sedan var det skola, hände inte så mycket. Sista timmen hade vi simprov - livräddning. Gick väl helt okej, överlevde i alla fall, trots att kompisen lyckades trycka ner huvudet under vattnet på mig ;)

När jag ändå var på fjärran så passade jag på att gymma en sväng. Gymkortet går ut på måndag, så jag börjar få lite ångest... Gick därefter ned på stan, det var verkligen sommarvärme! Jeans börjar bli alldeles för varmt så ska det vara samma väder imorgon måste jag leta reda på några andra kläder. Insåg att varken min kropp eller min garderob är utrustad för sommaren. Vi får skjuta lite på sommaren hörrni, så att jag hinner sola lite solarium, träna lite mer och köpa lite nya kläder innan värmen drar igång, bara så att ni vet!!

Köpte glass på stan - mums! - och tog därför bussen till mammas jobb. Vi skulle fylla i lite papper till USA resan på nätet, dock hade vi inte alla papper som krävdes så det får göras en annan dag. Åkte förbi affären, kom hem, åt middag, hamnade här.

Det var ungefär så min natt och dag sett ut. Helt okej, även om jag är väldigt trött nu. Hur har ni haft det?

Puss o Kram
Lina Lilja

Sitter och väntar på mamma på hennes jobb, och naturligtvis hamnade man vid datorn. Ska snart åka hem, och då skriver jag mer, men tänkte berätta lite vad jag har i tanken att jag ska skriva om.

Dels så tänkte jag skriva ett inlägg med rubriken Fördomsfull?.

Som vanligt så kommer det säkert ett inlägg med rubriken Dagen.

Och tänkte även skriva ett inlägg som jag kallar Var allt bättre förr i tiden?

Mina planer. Har ni, kära vänner, några andra önskemål? Berätta i så fall!

Puss o Kram

Lina Lilja