Nu kommer det där "kompisinlägget" jag snackade om tidigare... Jag har funderat på det här till och från hur länge som helst, och jag har berört ämnet tidigare här i bloggen också. Igår kom jag att tänka på det igen och nu har jag inte lyckats släppa det hela.

Något jag har lagt märke till här i våran värld är att när det handlar om kompisar så är mycket svart eller vitt. Antingen är vi kompisar eller så är vi inte, osv. Det finns inget mellanting någonstans. Sedan är jag visserligen också en person som gärna vill se på saker som antingen svart eller vitt, men det är en annan femma...

Men i Sverige, i den värld vi lever i, så ska man alltid tänka på andra i första hand. Man ska se till så att andra mår bra, man ska bry sig om andra, man ska ge upp saker i sitt eget liv för att hjälpa andra, osv, osv. Gör man inte det är man en egoist.

Samtidigt är det så att om man gör som man "ska" så får man hela tiden höra att man måste sluta tänka på andra hela tiden och börja tänka på sig själv. Den dagen man följer dessa råd blir man trots det kallad egoist, får dåligt samvete och folk snackar skit om en, och så går det hela runt i en ond cirkel.

Så hur är det egentligen? Ska man skita i sig själv och tänka på alla andra? Ska folk kunna ringa en mitt i natten om de behöver hjälp och stöd? Ska man ge upp roliga saker för att kompisen är i nöd?

Eller ska man vara en egoist, tänka på sig själv, se till så att man själv mår bra, och sedan, om man "får tid över" ta hand om andra? Ska man stå ut med allt skitsnack, sitt dåliga samvete och sura kompisar? Hur är det egentligen?

Och när vi ändå kommer in på sura kompisar. Ska man gå runt och vara sur på folk? Ska man gå runt dag ut och dag in utan att snacka med personen ifråga - när allt egentligen kan vara ett enda stort missförstånd?

Jag och en kompis gick runt i nästan två månader utan att prata med varandra nästan över huvud taget. Vi gick från att vara jättebra kompisar till att vara personer som inte kunde dela någonting med varandra. När vi tillslut började prata så hade jag gått runt och trott i hur länge som helst att hon var sur på mig - vilket inte var fallet, och hon trodde samma sak tillbaka. Är inte det sjukt?

I en annan händelse så var vi tre personer, mig inkluderat, som hamnade i världens jättebråk, där alla mer eller mindre hade gjort fel. Jag var väl den som fick den stora skulden, dels för att jag kanske förtjänade den, även om jag kanske inte var så ansvarig i det hela som de ville ha mig, men också för att jag tog på mig den. En stor del var nog även för att jag var så mycket yngre än dem.

Den ena personen och jag pratade igenom hela händelsen - och löste den. Det var även där mycket missförstånd, och vi är nu jättebra kompisar, har lämnat historien bakom oss, och har inte bråkat sedan dess - flera månader tillbaka.

Den andra personen och jag pratade aldrig igenom det hela, vi lämnade bara allt. Det har gjort att, omedvetet eller medvetet, historien fortfarande lever med oss, även om vi påstår att den inte gör det, och vi går hela tiden från att vara bra kompisar till att inte prata alls. Sedan händelsen har vi varit osams flera gånger till.

Det här är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att prata igenom och lösa saker, hur jobbigt det än kan vara. Att gå runt och tro och anta saker är det värsta man kan göra, då är man båda sakerna som rubriken nämner. Man är både en egoist, eftersom man inte tänker på den andras känslor, samtidigt som man förstör för sig själv och mår sämre och sämre ju längre tiden går.

Jag vet inte om jag kom någon vart, men det satte igång tankeverksamheten lite och jag får nog fundera lite mer så kanske vi kommer tillbaka till ämnet senare igen.

Sedan så snälla vänner, sluta sprid massa rykten om mig! Nästan varje dag kommer folk fram och säger saker till mig och frågar om det är sant, för att rykten sprids om mig. Änsålänge har jag inte hört ett enda rykte som är sant! Jag är inte en person som går runt och är sur på andra, även om jag ibland får skäll av mina kompisar för det, vissa saker måste man tydligen få bli sur för, men det är jävligt irriterande! Please stop!

Puss o Kram

Lina Lilja

 

S

13 juni 2009 15:46

Hej;) du får jättegärna smsa mig om du har lust, för jag har en ny mobil och har tappat alla mina kontakter...
Har dock samma nummer som always!
(Snacka om att jag är bra på att dränka teknik prylar!)
Kram s

 

Lina Lilja

13 juni 2009 19:04

Ordnar det jag ;)

Kramar

http://lilja.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan allihopa! Var ett tag sedan nu, och tyvärr så blir det här inget roligt inlägg för de flesta, i alla fall vad jag tror. Har en bra och en dålig nyhet, fast för vissa så kanske det blir två dåliga eller två bra eller jag vet inte vad. Men såhär...

Ledsen, ledsen, väldigt ledsen för att jag inte skrivit på typ evigheter, men min vecka har verkligen varit påfrestande! Fullproppad, sena kvällar, och dessutom psykiskt påfrestande. Men nu är den över och jag har S P O R T L O V !!!   Den ska ti...

Screw SVT, hata Melodifestivalen. Nu har det värstaste värsta hänt... Resultatet i dagens delfinal gjorde så att Alcazar kom till Andra Chansen, vilket visst är lite surt, men de är vidare i alla fall och kan fortfarande komma till Final. Grejen är b...

Ja, det är många som undrar vart jag håller hus.. Sanningen är (vänta nu, jag ska släppa en riktigt bomb!)... Djuuuuuuuuuuuuuupt andetag! Jag tror jag är redo nu;               DYGNET HAR BARA 24 TIMMAR!!!!   Chockande, jag vet. O...

Jahapp, då var ytterligare en delfinal i årets upplaga av melodifestivalen förbi och över. Jag var som sagt på genrepet vilket var roligt, men ändå inte superkul. Artisterna såg ut ungefär som om de precis klivit upp ur sängen (osminkade och håret va...