Efter att i två och en halv vecka lyssnat på A Lonely September om och om igen så har jag nu börjat lyssna på andra låtar. Pappa tyckte det började bli lite väl tjatigt, hehe. (Datorn står i samma rum som hans skrivbord..) Just nu är det Robbie Williams - Angel som rullar, men bland annat Miley Cyrus med låten 7 things fick en stund i rampljuset. Lovar dock att det kommer sluta med att det är A lonely september som rullar tillslut igen, brukar bli så.

Jag är verkligen en periodare när det gäller musik, och det är väldigt styrt av humöret. Jag hade en lång period med Jordin Sparks - Tattoo för en tid sedan, och även Kelly Clarkson - A moment like this spelades hur många gånger som helst flera veckor i rad.

Jaja, snacka om sidospår. Det var inte alls det här som inlägget skulle handla om, även om jag älskar musik! Musik är ett sådant underbart sätt att bearbeta saker på, eller nåt... Men skitsamma, till ämnet som det hela skulle handla om.

Jag prenumererar ju på Cosmopolitan och i veckan ramlade julinummret ner i brevlådan. Det var också det 100:drade nummret av Cosmopolitan (svenska versionen alltså) sedan starten 2001. Då gick de igenom lite saker från gamla nummer, och vissa saker som sagts är så gryyymt bra, så dessa måste jag citera.

Från augusti 2001:

Nina Persson fick frågan om det bästa rådet som hon någonsin fått:

- Om du skulle säga allt det som du kan tänka om dig själv till en annan människa så hade du varit extremt taskig och dryg. Du skulle aldrig behandla en annan människa så illa som du behandlar dig själv ibland.

Så sant så sant. Vi återkommer också lite till det jag var inne på häromdagen. Man får liksom inte behandla sig själv så som man behandlar andra, för då är man en egoist. Eller något i den stilen!? Nä, världen är konstig - människan är konstig...

Oktober 2001:

I 9 sätt att bli en cool katt fick man lite livstips från polarna med päls.

"De talar om när de har det bra. Att höra en katt spinna är som ljuv musik för vilket öra som helst. Klia henne och hon berättar genast hur mycket hon tycker om det. När talade du sist om för någon att du tycker om hans, eller hennes sällskap? Gör det till en vana att spinna!"

Också sant, så sant. Därför säger jag nu, till ALLA mina kompisar, jag älskar varje SEKUND med er!!! <3

November 2007:

"Du är den enda som kommer att göra dig framgångsrik. Andra kommer inte att göra det åt dig."

Behöver inte ens kommentera, bara så klockrent!

Maj 2005

"Jag bestämde mig för att sluta försöka vara smal. Den enda som någonsin sagt att jag borde gå ner i vikt var en pojkvän som senare visade sig vara gay"

Citerat av Nigella Lawson

Roligt och tänkvärt!

Mer saker kommer, men nu behöver jag packa.

Puss o Kram

Lina Lilja

Inte konstigt att man är trött när vädret är som det är *suck*. Asså helt seriöst, så trött som jag är kan man bara inte vara! Det är sjukt! Jag har gått över det här stadiet där man är så trött att man är sjukt flummig, nu är jag så trött så att vad jag än gör så blir det "ojdå", jag skrattar på fel ställen, och säger sjukt konstiga saker.

Fast egentligen, det finns nog förklaringar till varför jag är så trött. Dels vädret, att det har regnat i snart en vecka piggar inte upp direkt, man kan slappna av efter skolan, dessutom massa kompisproblem, USA-resan närmar sig etc, etc. Nä, jag har nog orsak till att vara trött, men ändå, det är sjuukt!!

Jag behöver verkligen komma iväg och få lite semester, två veckor i Spanien passar helt utmärkt. Dessutom har vi all inclusive under större delen av tiden - hur underbart kommer det inte bli!?!

Dessutom tror jag att jag aldrig kommer att få en bättre tid att åka iväg till USA. Det var ju snart ett år sedan jag bestämde mig för att åka, för då tyckte jag att jag verkligen skulle behöva komma iväg, tänka igenom saker och ting, och sedan kunna komma hem och veta vem jag är och vad jag vill.

Under våren så har det hänt en massa saker, både positiva och negativa, men saker som har gjort att jag har kommit så mycket längre i mitt liv och lärt känna mig själv och andra på ett helt annat sätt. Det har fått mig att fundera, vill jag verkligen lämna den här världen jag nu äntligen lyckats bygga upp ett år, för att sedan inte veta om det är samma värld jag kommer tillbaka till?

Men innerst inne vet jag, att det är bra för mig att åka nu. Längre än såhär kommer jag inte utan att veta vem jag själv är, och ett år i USA är det bästa sättet att lära känna mig själv, och också få sakna hemmet lite och sluta ta allt förgivet.

Rädslan jag har är att vännerna inte finns kvar när jag kommer hem igen. Jag vet att är det äkta vänner gör de det, men den stora rädslan är väl om jag skulle upptäcka att jag, det senaste halvåret, levt i en drömvärld med falska vänner. Jag tror inte det är så, men hur ofta vaknar man inte upp ur en dröm liksom??

Nä rädd är jag, samtidigt som jag vet att det är det bästa för mig. Naturligtvis längtar jag också. Lika mycket som jag längtar efter året borta, längtar jag efter att få komma hem och (förhoppningsvis) få reda på att livet jag levt det senaste halvåret inte är fejk.

Puss o Kram

Lina Lilja

Det blev inget inlägg igårkväll. Syrran snodde datan och jag gick och la mig före tio. Skönt att somna så tidigt, men trots det så var det jättesvårt att gå upp halv nio idag! (Ställde klockan på 08.00, men snoozade lite..) Vanligtvis är jag pigg och glad kring sju halv åtta! Snacka om att jag behövde semester ;)

Igår så kikade jag på sommarkrysset. Lasse Berghagen var med där och när han sjöng sin "Det var en kväll i juni" så blev jag fruktansvärt sentimental. Jag och min "bästis" när jag var liten, för sisådär 10 år sedan, dansade ofta till hans låtar. Jag har en skiva med "20 favoriter med Lasse Berghagen" eller nåt i den stilen. Favoriten, ända sedan jag var typ tre, är Teddybjörnen Fredriksson.

Så igår när jag gick och la mig så satte jag på och somnade till den skivan, och det enda jag önskade då var att jag skulle bli liten igen, när alla bekymmer inte fanns. *Suck*

Var just inne och kikade vädret i Wichita, där jag ska bo i USA. Idag har de delvis molnigt och 21 grader, på onsdag ska de ha 34 grader och sol. Snacka om att man längtar, här är det typ 10 grader och ösregn. Trots det så ska jag in till stallet till halv elva. Funderade skarpt på om jag skulle skippa stallet idag, men jag vet att ju längre jag går här hemma, desto mer ångest får jag. Så det blir ett par timmar i stallet i alla fall. Skulle egentligen behöva åka till stan och köpa ett par saker innan jag åker till Spanien, men det får vänta tills imorn.

Puss o Kram

Lina Lilja

Det är lite vidare funderingar på det senaste inlägget, det handlar lite om samma sak. Fortfarande kompisar alltså. Alla vill ju vara perfekt, eller hur? Och genom dessa funderingar så kanske man kommer fram till hur den perfekta kompisen är - eller not. För den perfekta kompisen finns inte. Hur det än går så kommer ni alltid att svika varandra, ha varit osams osv. Fan va deppig jag lät - åter till ämnet...

Nu är jag lite inne på det här med ärlighet. Jag tror att vi har stött på även det här ämnet tidigare i bloggen... Här i världen så går man runt och ljuger heeeeela tiden. Helt seriöst, det är sjukt!! Men samtidigt så säger folk att man ska vara ärlig mot dem. Är man ärlig så blir det bråk för att man inte sa det de ville att man skulle säga. Är man inte ärlig kommer sanningen alltid fram en vacker dag - och då blir de sura i alla fall.

Så, hur ärlig får man bli i en relation, kompis som kärlek, hur mycket ska man säga? Som, något som vi pratade lite om idag, jag och några kompisar, om man hör att folk går runt och snackar skit om en kompis, ska man då gå till kompisen och säga vad som har sagts? Eller ska man bara lämna det?

Handlar skitsnacket om mig så vill jag veta vad som har sagts, något jag har sagt till mina kompisar, och som har gjort att jag känner mig betydligt tryggare bland mina kompisar då jag vet vad folk tycker och tänker istället för att gå runt ovetande och undra.

Men tydligen så tycker inte alla så. Många av mina kompisar tycker inte alls om när man berättar för dem att det här har jag hört har sagts om dig. Varför vill inte folk veta det liksom? Är det något i stil med att sägs det inte finns det inte? Jag vet inte riktigt...

Nu ska jag gå och äta, tacos blir det. Mums!! Idag blir det en hemmakväll, antagligen med Sommarkrysset och en skål chokladdoppade nötter. Så något mer inlägg borde jag hinna skriva. Sedan tänkte jag inte gå och lägga mig så sent ikväll då jag har sovit så jävla länge på mornarna nu senaste tiden, något jag INTE gillar. (För mig är 10.00 jävligt sent, faktiskt, även om det inte är det för alla...)

Puss o Kram
Lina Lilja

Nu kommer det där "kompisinlägget" jag snackade om tidigare... Jag har funderat på det här till och från hur länge som helst, och jag har berört ämnet tidigare här i bloggen också. Igår kom jag att tänka på det igen och nu har jag inte lyckats släppa det hela.

Något jag har lagt märke till här i våran värld är att när det handlar om kompisar så är mycket svart eller vitt. Antingen är vi kompisar eller så är vi inte, osv. Det finns inget mellanting någonstans. Sedan är jag visserligen också en person som gärna vill se på saker som antingen svart eller vitt, men det är en annan femma...

Men i Sverige, i den värld vi lever i, så ska man alltid tänka på andra i första hand. Man ska se till så att andra mår bra, man ska bry sig om andra, man ska ge upp saker i sitt eget liv för att hjälpa andra, osv, osv. Gör man inte det är man en egoist.

Samtidigt är det så att om man gör som man "ska" så får man hela tiden höra att man måste sluta tänka på andra hela tiden och börja tänka på sig själv. Den dagen man följer dessa råd blir man trots det kallad egoist, får dåligt samvete och folk snackar skit om en, och så går det hela runt i en ond cirkel.

Så hur är det egentligen? Ska man skita i sig själv och tänka på alla andra? Ska folk kunna ringa en mitt i natten om de behöver hjälp och stöd? Ska man ge upp roliga saker för att kompisen är i nöd?

Eller ska man vara en egoist, tänka på sig själv, se till så att man själv mår bra, och sedan, om man "får tid över" ta hand om andra? Ska man stå ut med allt skitsnack, sitt dåliga samvete och sura kompisar? Hur är det egentligen?

Och när vi ändå kommer in på sura kompisar. Ska man gå runt och vara sur på folk? Ska man gå runt dag ut och dag in utan att snacka med personen ifråga - när allt egentligen kan vara ett enda stort missförstånd?

Jag och en kompis gick runt i nästan två månader utan att prata med varandra nästan över huvud taget. Vi gick från att vara jättebra kompisar till att vara personer som inte kunde dela någonting med varandra. När vi tillslut började prata så hade jag gått runt och trott i hur länge som helst att hon var sur på mig - vilket inte var fallet, och hon trodde samma sak tillbaka. Är inte det sjukt?

I en annan händelse så var vi tre personer, mig inkluderat, som hamnade i världens jättebråk, där alla mer eller mindre hade gjort fel. Jag var väl den som fick den stora skulden, dels för att jag kanske förtjänade den, även om jag kanske inte var så ansvarig i det hela som de ville ha mig, men också för att jag tog på mig den. En stor del var nog även för att jag var så mycket yngre än dem.

Den ena personen och jag pratade igenom hela händelsen - och löste den. Det var även där mycket missförstånd, och vi är nu jättebra kompisar, har lämnat historien bakom oss, och har inte bråkat sedan dess - flera månader tillbaka.

Den andra personen och jag pratade aldrig igenom det hela, vi lämnade bara allt. Det har gjort att, omedvetet eller medvetet, historien fortfarande lever med oss, även om vi påstår att den inte gör det, och vi går hela tiden från att vara bra kompisar till att inte prata alls. Sedan händelsen har vi varit osams flera gånger till.

Det här är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att prata igenom och lösa saker, hur jobbigt det än kan vara. Att gå runt och tro och anta saker är det värsta man kan göra, då är man båda sakerna som rubriken nämner. Man är både en egoist, eftersom man inte tänker på den andras känslor, samtidigt som man förstör för sig själv och mår sämre och sämre ju längre tiden går.

Jag vet inte om jag kom någon vart, men det satte igång tankeverksamheten lite och jag får nog fundera lite mer så kanske vi kommer tillbaka till ämnet senare igen.

Sedan så snälla vänner, sluta sprid massa rykten om mig! Nästan varje dag kommer folk fram och säger saker till mig och frågar om det är sant, för att rykten sprids om mig. Änsålänge har jag inte hört ett enda rykte som är sant! Jag är inte en person som går runt och är sur på andra, även om jag ibland får skäll av mina kompisar för det, vissa saker måste man tydligen få bli sur för, men det är jävligt irriterande! Please stop!

Puss o Kram

Lina Lilja

Äntligen är det någon som sagt de magiska orden! Kärlek som kärlek - äktenskap som äktenskap. Sverige kommer närmare och närmare beslutet att låta samkönade få gifta sig i kyrkan. Jag tycker att det är härliga nyheter, och enligt den omröstning jag tidigare hade på bloggen så tycker även en stor majoritet av mina läsare det.

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5375808.ab

Alla ska vara accepterade, oavsett om man är svart eller vit, asiat eller amerikan, straight eller gay. Så ska det vara i min värld i alla fall - alla ska leva under samma villkor. Dock är det en lååång väg dit, men vi har kommit en bit på väg! =)

Puss o Kram

Lina Lilja

Sorry för att det inte blev något inlägg igårkväll men jag kom hem så sent + att jag var sjuuukt trött så jag hoppade direkt i säng.

Först var jag i stallet och pysslade lite, hjälpte till på handikappridningen, mockade och så. Därefter åkte pappa och jag till Valbo för att kika på datorer. Hittade en som jag tror jag ska köpa! =)

Därefter åkte jag tillbaka till stallet för att rida. Tyvärr ösregnade det så vi strök planerna och red i ridhuset istället. Kul var det i alla fall!

Sedan hämtade pappa upp mig och så åkte vi in till stan och åt på en pizzeria. Därefter gick vi på bio och såg "Baksmällan". En sjuuuukt rolig film som ni MÅSTE se!! Grym!

När filmen var slut åkte vi först och hämtade mamma som var hemma hos en kollega och åt och hade trevligt, sedan åkte vi och hämtade syrran som var hos en kompis. Klockan var strax före ett när vi kom hem.

Men en trevlig pappa-dotterkväll hade vi i alla fall! Mysigt var det. Idag har jag börjat packa lite inför Spanien-resan, och snart ska jag till stallet. Ska på ett möte och pyssla lite och så - annars har jag inte så mycket planer.

Förresten, vem ringde mig klockan tio över sex imorse, med dolt nummer?? När jag svarade fick jag för mig att det var någon från stallet, något som var mycket möjligt då stalltjänsterna börjar klockan sex, men sedan fick jag för mig att det var någon som busringde så då la jag på. Allt halvt sovande.

Var det viktigt - ring igen. Var det busringning - ring inte. Jag är ledsen om det var någon som faktiskt ville något, men att väcka mig när jag sover sjukt tungt och dessutom drömmer att jag är mitt i andra världskriget (helt seriöst, det var hemskt!!) och ringer med dolt nummer - då får man skylla sig själv.

Snart återkommer jag med ett kompisinlägg - typ.

Vi hörs!

Puss o Kram

Lina Lilja

Nu alla vänner sticker jag till stallet, bara så ni vet ;)

Vi hörs väl ikväll!

Puss o Kram

Lina Lilja