Jag vet att jag inte får bli kär här egentligen, men det har jag blivit. Det har pågått i lite mer än en månad, vi träffades första gången första dagen i skolan, och sedan har vi fortsätt stöta ihop med varandra. Det var jag som ville hålla det hela hemligt, pga alla regler och så, men nu har vi tagit ett gemensamt beslut om att göra det officiellt.

Han är jättesnäll och jättesöt och han finns alltid där för mig. Han följde med och levererade väskor i lördags (gulliga!), och han har sagt att han kommer finnas där för mig i Sverige också (åååh, min lilla älskling).

Vet att det här kommer som en chock för många av er, samtidigt som några av er redan visste om det. Men tja, nu är det officiellt, nu vet ni allihopa. Här är han min älskling, är han inte söt?

                                                Älskling!

                                       True love <3

By the way så var det här mitt 600:de inlägg, härligt va!

Puss o Kram

Lina Lilja

Det finns ett antal olika ord/ordkombinationer som är magiska. "I can't/Jag kan inte" är en av dem. Jag har aldrig varit ett stort fan av den kombinationen av ord, mitt motto har alltid varit "Allt går bara man vill tillräckligt mycket", och det mottot har jag levt efter så gott det går.

Visst så kan man inte allt, inte ens Lotta på Bråkmakargatan kan allt, så i den meningen är det okej att säga Jag kan inte.

"Kan du italienska?"
"Nej det kan jag inte".
Fattar ni skillnaden? Då är det okej liksom, men om man säger det i en situation där man bara ger upp med orden "Jag kan inte" utan att ens ha försökt, då är det fruktansvärt! Jag har aldrig i hela mitt liv sagt Jag kan inte, det har inte funnits i min hjärna!, förrän år 2009. År 2009 blev mitt år av Jag kan inte, fråga min hopptränare - hon vet!

Jag har dock skärpt mig och blivit bättre nu på senaste tiden, skärpte till mig under sommaren, men igår så hörde jag mig själv använda dem orden igen. Skulle göra "Special 40's" på tyngdlyftningen, en typ av övning där man tränar magmusklerna. Mr. Munk, läraren, såg mig göra dem och sa att jag inte gjorde dem ordentligt. Jag hade redan träningsvärk i magen av någon anledning, så jag tyckte de var jättejobbigt, så då använde jag de där orden igen

"I can't". Vad är det för stil liksom?

Nej, skärpning! I can't/Jag kan inte är för veklingar. Allt går bara man vill tillräckligt mycket - så är det bara!

By the way så älskar jag min lärare i tyngdlyftning (älskar alla mina lärare utom min mattelärare, men hon är okey). Han frågar ofta hur jag mår och hur allt går och så. Som igår så frågade han hur det var och så, och jag sa att allt kändes bra och att det går bättre och bättre. Då blev han jätteglad eftersom han vet hur mycket hemlängtan jag hade i början! Hehe, gulliga =)

Puss o Kram

Lina Lilja

Även om bara halva dagen har gått änsålänge här, klockan är strax före tre, så räknar jag ändå den här dagen som väldigt lyckad! Varför? Tja, jag har haft vänner i skolan mer eller mindre hela tiden, men idag fick jag många fler + att jag börjar verkligen känna mig mer hemma i skolan nu. Kan prata mer öppet och så med kompisar och människor om allt och ingenting.

Gillar verkligen min seminarclass också, bättre och bättre för varje dag. Hade testingday idag så var med den klassen hela dagen, så hann lära känna dem massor mer än tidigare. Eftersom jag åker buss så är jag alltid i skolan 20-30 minuter innan den börjar. Satte mig i salen och började prata med en kille, vi satt och pratade i typ 20 min om allt och ingenting, mycket trevligt!

Kom också på att jag glömt miniräknare, suck. (Var dock inte den enda så det var rätt lugnt). Då hjälpte två tjejer mig att gå till en annan lärare och få låna en, så snälla! Hade jättekul pratandes med dem och resten av klassen. Hade 20 min över när vi var klar med alla prov då vi snackade om Sverige och så (tycker alltid att det är kul att svara på frågor!). Hade också en väldigt weird diskussion i klassen om hurvida man valde att vara gay eller inte. Väldigt weird och det slutade med att en av tjejerna friekade ut totalt, tydligen var det lite känsligt för henne. Men i vilket fall så gav det en många härliga skratt.

Eftersom vi slutade tidigt idag så var det inga middleschool:are på bussen vilket gjorde det lugnt och skönt. Jag, Ceci + några till satt och diskuterade massa konstiga saker, haha. Hade grymt roligt!

Jag och Ceci har typ 200-300 meter hem från bussen. (Det här är det bästa på hela dagen!) Så vi går där och småpratar, båda på väldigt bra humör, när det kommer en polisbil. Han stannar och säger till oss "Ni är i trubbel!" Vi fick typ hjärtattack och han skrattar och kör vidare och jag ropar efter honom "Du skrämde mig". Haha! I alla fall så bor vi på slutet av en gata och vi har en minivändplats här så han körde ner, vände och kom tillbaka och stannade vid oss igen. Han säger "Jag skojjade bara om det där, men din tröja skrämde mig (pekar på Cecis tröja som har någon typ av gubbe på, inte riktigt en döskalle men typ) och jag skrämde er så nu är vi kvitt!" Han skrattar och kör vidare. Älskar polisen här i Haysville! Haha!

Så tja, är på väldigt bra humör just nu. Sitter här och tar det lugnt, Kenny kommer och hämtar oss om en liten stund så ska vi hitta på något skoj, vet inte vad...

Hörs senare!

Puss o Kram

Lina Lilja

För ett par år sedan så hade jag en period där jag var grymt stressad vilket ledde till att jag ibland fick svårt att andas. Jag fick typ panik för jag fick ingen luft! Och inte blev det bättre av att dessa saker ofta skedde på kvällen när jag skulle sova, eller att jag vaknade mitt i natten av det. Det gick dock över så småningom, när skolan lugnade ner sig och så, och jag lärde mig också hantera det när det hände. Jag hörde en doktor prata om det på tv en gång och han sa att det värsta som kan hända är att du svimmar. Och grejen är att det är inget fysiskt utan bara psykist, så om du skulle svimma, så slutar du tänka, och slutar du tänka försvinner hjärnspökerna, du börjar andas igen och vaknar. Så nej, det är inte farligt, bara fruktansvärt jobbigt och väldigt obehagligt.

Jag har dock inte känt av detta sedan jag minns inte när, förrän igårkväll. Jag kunde inte andas - och jag kunde inte sova. Tillslut somnade jag, men jag sov dåligt och vaknade flera gånger och jag har varit vaken sedan 5. Suck. Så tja, jag har varit gaaanska trött idag...

Men dagen var trots allt bra. Skolan gick bra. Det har regnat så det var ingen tennis så hela familjen + Graham och Kenny åkte till Cici's Pizza och åt, därefter åkte jag, Ceci, Kenny och Nick till parken. Jag och Ceci satt och pratade i nästan två timmar och vi bråkade inte en enda gång! Det är sjukt! Vi bråkar typ hela tiden men inte idag av någon anledning. Men vi hade det trevligt och det har varit en fin kväll trots allt regn under dagen.

Kom nyligen hem, har diskat och sitter nu och tar det lugnt. Ska gå och lägga mig alldeles snart och försöka ta igen sömnen jag missade inatt. Imorgon har vi testing-day med massa prov hela dagen (typ nationella prov eller något, fast det är bara träning) och så slutar vi 13.09 Har inga planer men kommer troligtvis att hänga med Kenny, Graham eller Charlie under eftermiddagen, Keila jobbar...

Hörs senare!

Puss o Kram

Lina Lilja