Nä jag ska inte ta farväl till någon nu, men igår när jag öppnade den guldiga boken kom minnena från avskedet från vännerna, familjen och landet tillbaka. Jag insåg att jag inte riktigt berättat om hur det var, men nu är jag redo att göra det så tänkte att jag skulle göra det.

På onsdagen sa jag hejdå till alla vänner. Det var en bra dag att göra det då det var dagen före våra stora tävlingar så alla var där och byggde bana och fixade iordning. Sa hejdå till några i stallet innan jag åkte dit, de skulle rida lektion så de kunde inte komma dit. Vi kramades flera gånger om innan jag tillslut slet mig därifrån.

När jag var på travet så hjälpte jag till att bygga banan ett tag till mamma ringde och sa att hon var påväg. Jag tog ett djuuupt andetag innan jag började gå runt och krama alla. Jag fick minst en kram av alla, usch det var jobbigt, innan jag gick bort mot parkeringen. Tävlingarna var på mitten av en travbana, så för att ta sig därifrån till parkeringen så blir det en bit att gå, krossa allt liksom. Jag minns att när jag stod där längst bort så vände jag mig om och tittade mot alla kompisar och visste att vi skulle inte ses igen på ett bra tag, innan jag gick ut från banan och ner mot parkeringen och stallarna.

När jag kom runt sista stallet så stod de sista kompisarna att ta farväl av där. En av kompisarna kom springande med armarna öppna mot mig när hon såg mig och jag fick en stor kram. Dessa var nog de svåraste att ta farväl av, dels för att en av dem var så väldigt ledsen, och dels för att en av dem var fyra år gammal och gillar mig jättemycket. Att förklara för en fyraåring att vi kommer inte ses igen på väääldigt länge när hon saknar mig när vi inte setts på två veckor var fruktansvärt.

Tillslut så hade vi kramats klart och vi åkte därifrån. Minns att jag och mamma åkte förbi ICA för att köpa lite godis, och jag ville säga hejdå till en kille som jobbar där som jag jämt skojar med men han jobbade tyvärr inte.. =(

Åkte hem och åt mitt sista svenska mål, korvstroganoff med ris och chokladpudding till efterrätt. Sa hejdå till grannen och farmor och farfar vilket gick förvånandsvärt lätt.

På morgonen sa jag hejdå till mamma och syrran innan jag och pappa åkte till flygplatsen, även farmor och farfar stod och grinade och vinkade av mig, men hittills så har jag inte fällt en tår under något av avskeden, varken under onsdagen eller resdagen.

Vägen till flygplatsen så var jag helt uppspelt, ledsen, och alltihop på samma gång. När vi åkte förbi travet vevade jag ner rutan och stängde av radion för att höra om jag kunde höra speakern från tävlingarna, något jag tyvärr inte gjorde. Väl på flygplatsen checkade jag in, massa säkerhetskontroller med bagaget, fick betala övervikt osv. Pappa och jag åt lunch i restaurangen innan han skulle lämna över mig till en tjej (jag åkte som sådan där, vad heter det? Aja, men jag hade någon med mig på flygplatserna i alla fall, så som att pappa checkade mig in, och Keila checkade mig ut. Var grymt skönt att ha, annars hade jag gått vilse på två sekunder!). Sa hejdå och gav honom en stor kram innan jag vände mig om och gick därifrån med tjejen. Jag grinade ingenting, och jag vände mig inte om. Från och med nu så fanns bara framtiden.

Tillslut så satt jag på flygplanet. Läste i min bok, ville egentligen ta fram guldboken men vågade inte. Ville att planet skulle lyfta först. Läste säkerhetsreglerna noga, planet lyfte, och vi var i luften ett tag innan jag tog fram boken. Jag hade tur och satt i mittenraden, med tre stolar, och båda stolarna bredvid mig var tomma (lyx!). Grinade som en idiot från första ordet till långt efter att boken var stängd. Alla som hade skrivit i den, och vad de skrivit! De tackade för all hjälp, lovade att de skulle finnas kvar när jag kom hem, och berättade att de skulle sakna mig massor. Gulliga! <3 I slutet av boken så fanns bilder på flera av mina kompisar.

Öppnade boken tre gånger under flygresan, och varje gång grinade jag lika mycket. Plan två var betydligt mindre, men jag hade fortfarande ingen bredvid mig. Härligt! Jag grinade ingenting utan sov istället. Var inne i badrummet omkring en halvtimme innan landning och borstade tänderna och sminkade mig. Från den sekunden jag klev av planet och såg min värdfamilj så insåg jag att jag hade inte gjort något misstag, det här ska bli det bästa året i mitt liv, och alla vänner kommer att finnas kvar när jag kommer hem!

Puss o Kram
Lina Lilja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan allihopa! Var ett tag sedan nu, och tyvärr så blir det här inget roligt inlägg för de flesta, i alla fall vad jag tror. Har en bra och en dålig nyhet, fast för vissa så kanske det blir två dåliga eller två bra eller jag vet inte vad. Men såhär...

Ledsen, ledsen, väldigt ledsen för att jag inte skrivit på typ evigheter, men min vecka har verkligen varit påfrestande! Fullproppad, sena kvällar, och dessutom psykiskt påfrestande. Men nu är den över och jag har S P O R T L O V !!!   Den ska ti...

Screw SVT, hata Melodifestivalen. Nu har det värstaste värsta hänt... Resultatet i dagens delfinal gjorde så att Alcazar kom till Andra Chansen, vilket visst är lite surt, men de är vidare i alla fall och kan fortfarande komma till Final. Grejen är b...

Ja, det är många som undrar vart jag håller hus.. Sanningen är (vänta nu, jag ska släppa en riktigt bomb!)... Djuuuuuuuuuuuuuupt andetag! Jag tror jag är redo nu;               DYGNET HAR BARA 24 TIMMAR!!!!   Chockande, jag vet. O...

Jahapp, då var ytterligare en delfinal i årets upplaga av melodifestivalen förbi och över. Jag var som sagt på genrepet vilket var roligt, men ändå inte superkul. Artisterna såg ut ungefär som om de precis klivit upp ur sängen (osminkade och håret va...