Lina Lilja - Love, Sex and Life

Alla inlägg den 2 december 2009

Av Lina Lilja - 2 december 2009 23:16

I can almost see it
That dream I’m dreaming but
There’s a voice inside my head sayin,
You’ll never reach it,
Every step I’m taking,
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking but I
Got to keep trying
Got to keep my head held high

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes I'm going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

The struggles I’m facing,
The chances I’m taking
Sometimes they might knock me down but
No I’m not breaking
I may not know it
But these are the moments that
I’m going to remember most yeah
Just got to keep going
And I,
I got to be strong
Just keep pushing on,
cause

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes I'm going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes you're going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

Keep on moving
Keep climbing
Keep the faith baby
It’s all about
It’s all about
The climb
Keep the faith
Keep your faith

 

Jag hatar att förlora, men jag gissar på att det är dags att ge upp. Mejlade just organisationen och bad dem boka en biljett hem, jag orkar inte mer.

 

Puss o Kram

Lina Lilja

ANNONS
Av Lina Lilja - 2 december 2009 02:54

Tja, snacka om drama. Amerikanare är så grymt för drama, suck. Keila kom nyligen hem, jääävligt förbannad. Okeeey, why? Denna gången har jag faktiskt inte gjort något hon kan vara sur för! Joho, det hade jag tydligen (eller inte).


Den amerikanska organisationen + coordinatorn har tydligen ringt henne nu, och satt henne i trubbel (eller nåt). Berättade ju tidigare hur jag ringde en kvinna på organisationen. Ringde mest för att jag ville ha en uppdatering från någon som på riktigt är involverad i sökningen, och för att alla ville att jag skulle ringa henne, så jag ringde. Berättade för henne allt som har hänt senaste dagarna, varför jag viljat flytta och så, inget mer med det. La på, och jag började seriöst fundera på om jag inte borde åka hem till Sverige istället för att fortsätta kämpa.


Keila kommer hem, förbannad och svär massor, och säger att jag måste packa allt utom kläder så jag klarar mig de närmsta tre-fyra dagarna. Okeeey. Why? För att organisationen och coordinatorn har ringt och sagt att jag måste flytta (nyhet för vem??), de hade viljat flytta mig ikväll, men jag hade ingenstans att bo.


Så efter en liten stund så frågar jag lite försiktigt;

"Sååå, vad sa organisationen egentligen? Jag menar, varför blev det så bråttom helt plötsligt, när inget har hänt de senaste månaderna?"


Till svar får jag skitgrinit;

"Du ringde tydligen organisationen och pratade massa skit om mig så nu kanske de tar Ceci från mig också."


Okey, först och främst; Allt jag sa var sanningen, något jag har sagt många gånger tidigare! Nummer två; Inte mitt problem om Ceci får flytta! Det är DITT problem och det är du som har betett dig som du gjort. Kanske borde ha funderat på konsekvenserna innan du gjorde saker och ting????


Nä, nu ska jag gå och börja packa mina saker, och så ska jag snart krypa i säng. Så fort jag får mer uppdateringar lovar jag att uppdatera er!


Puss o Kram

Lina Lilja

ANNONS
Av Lina Lilja - 2 december 2009 01:27

Jag är, som sagt, verkligen inte en människa som ger upp. Ju mer jag tänker på det, desto närmare tanken jag kommer, desto smartare låter det. Jag visste att det skulle bli tufft, och det har det varit samtidigt som det har varit väldigt lärorikt. Men jag har för första gången under mina fyra månader här kännt att det börjar bli för mycket.


Ni vet när man frågar en god vän om ett råd, och man är rädd för svaret? Rädd för att man vet att vännen kommer att ha rätt, och det är egentligen inte vännens åsikter, det är dina egna. Har mejlat med en vän lite om det, och skickade just iväg ett mejl och insåg, jag kan fan inte stanna.


Jag vill stanna, jag vill så väldigt gärna stanna! Jag vill fortsätta utvecklas, jag vill inte se det som ett misstag. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, men jag vet att jag kommer att ångra att jag åker hem, samtidigt kommer jag få det så jävligt tufft om jag stannar. Och dessutom utvecklas man inte när man utvecklas bakåt...


Efter att jag kommit på tanken att åka hit så ångrade jag mig inte en sekund. Visst hade jag två svaga moment då jag undrade vad fan jag håller på med, men jag ångrade mig aldrig, jag var alltid 100% in på att jag skulle åka, därför var beslutet aldrig svårt - jag visste vad jag ville!


I beslutet jag står i nu så ångrar jag mig varannan sekund. Ena sekunden så vill jag definitivt stanna och se vad USA har att ge, andra sekunden inser jag att det smartaste jag kan göra är att åka hem. Hur tar man beslut med beslutsångest? Vad händer om man tar fel beslut?


Jag vet inte vad jag ville komma med det här inlägget. Jag kom ingenstans i alla fall... Nu ska jag ta några djupa andetag och hoppas på att Keila kommer hem snart. Hon sa att hon skulle vara hemma för 10 minuter sedan, och jag är hungrig. Äntligen börjar magen skärpa sig!


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 2 december 2009 00:11

Kan ni fatta att det faktiskt är första december idag!? Det är helt sjukt, på riktigt. Det känns så långt in i framtiden, men det är faktiskt idag! Snart är det julafton, jag som alltid ser fram emot julen ser inte fram emot det alls speciellt mycket. Det är alldeles för mycket nu, och att jag inte ens vet vart jag kommer att bo imorgon, gör inte att det känns mycket roligare att julafton är omkring fyra veckor bort, och jag vet inte ens vart jag kommer att vara!


Tog just en prommenad och ringde en kvinna från organisationen. Vill egentligen inte ringa henne, då jag inte gillar att prata med henne, men alla säger att jag borde så gjorde väl det då.. Fick inte direkt mig att må bättre, men nu har jag gjort något i alla fall. Suck, är superdeppig just nu - snart ger jag upp. Japp jag är hundraprocentigt seriös när jag säger att jag snart ger upp, jag är en människa som aldrig ger upp, men nu känns det verkligen som om det har gått för långt, typ. Samtidigt vill jag inte ge upp, jag ger aldrig upp! Men när man seriöst börjar må dåligt och har svårt att se de ljusa sidorna, då börjar det vara dags att svälja stoltheten och ge upp....


Puss o Kram
Lina Lilja

Presentation

Omröstning

Kommer ni att följa med mig till nästa blogg?
 Absolut!
 Aldrig!
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Följ bloggen

Följ Lina Lilja - Love, Sex and Life med Blogkeen
Följ Lina Lilja - Love, Sex and Life med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se