Tänkte att jag skulle förklara det här för er en gång ordentligt. Ni som har följt/följer min blogg förstår nog utan förklaring, men för att slippa jobbiga frågor så förklarar jag ändå, och endast en gång. Så är ni intresserade LYSSNA NOGA, för jag kommer INTE att berätta det igen!

Att vara utbytesstudent är tufft, och det visste jag redan innan jag åkte. Jag räknade inte med att allt skulle bli underbart, men jag räknade ändå med ett bra, oförglömligt år. Mina första tre veckor hade jag fruktansvärd hemlängtan, men den gick över och sedan dess har det inte varit något större problem. Visst har jag haft hemlängtan emellanåt, men det är inte anledningen till varför jag har valt att åka hem.

Jag hade helt enkelt otur och hamnade i fel familj, med fel coordinator. Jag har fått utstå väldigt mycket, och trots att jag har blivit lovad ny familj i två månader så har det ännu inte hänt något. Jag har fått massa skit påslängd på mig, fått vara med om saker som utbytesstudenter inte borde behöva vara med om, och annat jobbigt. Jag har gått igenom allt med huvudet högt och utan att låta någon få bryta ner mig.

Jag har tagit mig igenom det mesta, men saker och ting har bara blivit värre och värre. Situationen med värdfamiljen blir bara värre och trots det så har jag fortfarande ingen ny familj. Jag har försökt stå ut och har sagt åt mig själv att "Bara liiiite till så blir det bättre snart". Men förra veckan så började jag må ordentligt dåligt av situationen. Skolan som jag vanligtvis älskar har bara blivit jobbig. Jag har blivit allmänt sur och grinig och känner hur jag har börjat ta åt mig av vad folk säger, och det har börjat bryta ner mig.

Innan jag åkte så lovade jag mig själv att när jag började utvecklas bakåt så skulle jag vända och åka hem på en gång. Jag skulle inte sitta och må dåligt, utan åka hem istället. Trots det har jag gått igenom alldeles för mycket, men nu inser jag att det är dags att hålla mitt löfte och rädda mig själv. En människa klarar inte allt, och vid vissa tillfällen måste man helt enkelt ge upp - min stund är här.

Trots allt som har hänt så ångrar jag inte en sekund att jag åkte, och jag kommer fortsätta att rekommendera ungdomar att åka. Jag hade otur bara, helt enkelt, svårare än så är det inte. Men jag har under mina månader här utvecklats massor, antagligen mer än vad jag hade gjort om jag hamnat på ett bra ställe, och lärt mig så otroligt mycket som jag kommer att ta med mig hem. Jag ser det inte som ett misslyckande, utan försöker, även fast det är svårt, se det positiva, komma ihåg allt jag lärt mig och alla berg jag har klättrat över. Jag är en mer positiv människa, jag har lärt mig att ta större beslut, min engelska är grym, jag har fått upplevt en hel del, lärt mig massor om en helt annan kultur, m.m., m.m

Vad som jag är mest ledsen över över att åka hem är att jag inte har fått se USA på riktigt. Enda staten jag har fått se är Kansas, och jag missar både Kalifornien och framför allt New York som jag har sett fram emot så mycket.

Däremot så är jag glad över att jag kommer att kunna följa Melodifestivalen även år 2010 (ja, jag är ett freak!). Dessutom så ska det bli jävligt härligt att komma hem till svensk mat igen...

Vad jag ska göra när jag kommer hem har jag ingen aning om. Jag kommer ha måååånga tråkiga dagar under våren, där jag ångrar mig massor. Jag vet det, men jag försöker att inte tänka på det. Det här är det bästa jag kan göra i situationen jag sitter i, och jag är stolt över att jag har stått upp för mig själv och tänkt på mitt eget bästa (det är inte något som händer överdrivet ofta..).

Och nej, jag kommer inte att tänka "Tänk om jag hade stannat". Det kommer bara att göra mig deprimerad, och det är inget jag vill. Istället så ska jag försöka göra det bästa av tiden fram tills det att gymnasiet börjar, vila mig i form och vara redo för massa pluggande. Hänga på gymmet och komma i form till Beach 2010, börja på Yoga som jag viljat så länge, hälsa på mormor och kanske följa med henne till Danmark eller något, och kanske jag har tur och kan lura med mamma på en kryssning till Tallin på den nya båten vi viljat testa på så länge. Och sen såklart; Hästar, Stall, Kompisar och Hästar. Har inte ridit på FYRA månader!!!

Jag ska försöka hålla mig sysselsatt helt enkelt. Jag tog det bästa valet och jag hoppas på att få komma hem så fort som möjligt. Första måltiden när jag kommer tillbaka till Sverige vill jag ska vara densamma som var min sista innan jag lämnade Sverige; Korvstroganoff och ris. Saknar det massor! (Naturligtvis ska det vara pappas hemlagade!!)

Eftersom att Keila och jag är så osams så vågar jag inte sms;a henne och fråga vart hon är... Men jag hoppas hon är hemma snart för jag är väldigt hungrig.

Puss o Kram

Lina Lilja

 

Tilly

3 december 2009 11:40

Du gör rätt, längtar tills vi ses, george som vanligt!:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan allihopa! Var ett tag sedan nu, och tyvärr så blir det här inget roligt inlägg för de flesta, i alla fall vad jag tror. Har en bra och en dålig nyhet, fast för vissa så kanske det blir två dåliga eller två bra eller jag vet inte vad. Men såhär...

Ledsen, ledsen, väldigt ledsen för att jag inte skrivit på typ evigheter, men min vecka har verkligen varit påfrestande! Fullproppad, sena kvällar, och dessutom psykiskt påfrestande. Men nu är den över och jag har S P O R T L O V !!!   Den ska ti...

Screw SVT, hata Melodifestivalen. Nu har det värstaste värsta hänt... Resultatet i dagens delfinal gjorde så att Alcazar kom till Andra Chansen, vilket visst är lite surt, men de är vidare i alla fall och kan fortfarande komma till Final. Grejen är b...

Ja, det är många som undrar vart jag håller hus.. Sanningen är (vänta nu, jag ska släppa en riktigt bomb!)... Djuuuuuuuuuuuuuupt andetag! Jag tror jag är redo nu;               DYGNET HAR BARA 24 TIMMAR!!!!   Chockande, jag vet. O...

Jahapp, då var ytterligare en delfinal i årets upplaga av melodifestivalen förbi och över. Jag var som sagt på genrepet vilket var roligt, men ändå inte superkul. Artisterna såg ut ungefär som om de precis klivit upp ur sängen (osminkade och håret va...