Lina Lilja - Love, Sex and Life

Alla inlägg den 23 december 2009

Av Lina Lilja - 23 december 2009 22:45

Måste vara ärlig och säga att jag inte riktigt har följt alla som dött i Hollywood riktigt. Det har inte riktigt varit mina favorit kändisar som dött, även om man såklart kommer att sakna dem mer eller mindre. Men nu börjar man ju fundera, är det verkligen inte så att det är en mördare lös i Hollywood? Tja, vad vet jag...


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6329397.ab


Nu ska jag spela Bingo igen! Alldeles nyss sjön Erik sin vinnarlåt, heeeeeeeeelt underbar!!


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 23 december 2009 21:26

Sitter just nu och rimmar paket och tittar på bingolotto. Inget av det går speciellt bra, har inte vunnit någonting och har flera paket kvar att rimma. Är du duktig på att skriva rim? Skicka ett mejl så får du hjälpa mig!;

landstrom.lina@gmail.com


Bingolotto är i alla fall väldigt bra! Spelar bingolotto en gång om året - den 23 december. Det är tradition! Alcazar är på besök, och idag var det Lina som var snyggast måste jag säga. Tycker det är kul att det är just Last Christmas som de har gjort, då det är min favorit jullåt!


EMD är också med och springer runt lite, och jag ser fram emot Erik Grönwall som ska uppträda lite senare. Älskar hans vinnarlåt! Och när Lina och Hannas mamma kom intraskandes så blev saker och ting väldigt gulligt! Jag måste säga att de alla var VÄLDIGT lika varandra! Myyysigt!


Nä, nu är reklampausen slut. Hörs senare!

Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 23 december 2009 17:51

Jag har verkligen ingen julkänsla alls. Det är som om att kroppen har sprungit före ikapp med tiden, och själen hamnade på efterkälken på vägen. Suck, jag är bara totalt förvirrad just nu. Jag är liksom 16 år nu. Fram tills för ett år sedan behövde jag inte göra speciellt mycket, bara hänga med i skolan och i livet. För ett år sedan var det dags att börja ta egna beslut och det började med att åka till USA och få en rivstart på att ta egna ansvar.


Nä, jag känner mig bara efter i hela livet, allt känns bara mer eller mindre piss. Jag skulle vilja pausa och låta själen få komma ikapp innan vi fortsätter livet, men riktigt så enkelt är det inte.


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 23 december 2009 10:51

OBS! Det är inte jag som har skrivit den här texten! Jag har kopierat den från bloggen http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta men jag tyckte att texten var grymt bra och tycker att alla borde få chansen att läsa den!

 

Jag har aldrig kunnat ransonera kärlek.
Hjärtat är en maktgalen tyrann i min kropp.
Vill styra och ställa över alla.
Skriker åt hjärnan, sliter i mitt kön, rycker i mina läppar.


Jag vet inte hur det blev så.
Kanske skämde jag bort det.
Visste ni om att man kan skämma bort sitt hjärta?
På samma sätt som man skämmer bort ett barn?


Genom att aldrig säga nej.
Hjärtat lär sig att inget är omöjligt, att allt löser sig.
Det lär sig att om det skriker tillräckligt länge,
kommer pappa att göra som det säger.


Om hjärtat ber mig att få månen, ställer jag mig på tå.
Sen ställer jag mig på en stol och sträcker armarna mot skyn.
Hjärtat snyftar bredvid.
- Vill ha måne…
- Du ska få måne, vänta ska pappa hämta ett bord
att ställa stolen på.


Jag kan styra mitt kön, jag är bra på det.
Kan beordra det, som en hund.
Ligg! Jag sa ligg!! Nej, inte sitt! Ligg!!!
 
Men inte mitt hjärta, det vill aldrig kompromissa.
Det hatar att bli motsagt.


När jag lärde känna J. bodde hon i Luleå.
Luleå? Jag tittade i min argentinska världsatlas.
Visste inte riktigt vart Luleå låg någonstans.
Hade aldrig varit norr om Gävle.
Luleå var mycket högre upp än Gävle.


- Dit ska vi, sa mitt hjärta plötsligt.
- Aldrig, svarade mitt förstånd
- Dit ska vi, upprepade hjärtat mer uppspelt.
- Vi har inte en krona!
- Dit ska vi!
- Vi har inte varit i Sverige på åtta år!
- DIT SKA VI!!


Hjärtat lade sig på golvet. Bankade sitt hjärthuvud mot marken.
Sprattlade. Skrek på ett språk jag inte kände igen.
Som jag inte kunde överrösta.


Jag flög till Sverige. Tog nattåget till Luleå.
För att träffa någon jag aldrig sett tidigare.


Jag var livrädd. Hjärtat log belåtet.
Hoppade på sätena, jävla barnunge.
Kunde inte stoppa tillbaka det i kroppen.
Det är svårt att göra det med ett hjärta
som är uppväxt på fel sida av revbenen.
Så jag tejpade fast det på magen,
som en emotionell självmordsbombare.


På okänd mark, genom Sverige, på väg mot en säker död.


Jag borde ha stoppat det tidigare.
Kanske redan vid de första mejlen.
Men det var inte jag som skrev dem,
det var barnrumpan som gallskrek i bakgrunden
som dikterade orden.


Jag var bara idioten som knappade på tangenterna.
Som rörde händerna.


Jag skrev för att vidröra en själ, vars kropp mina händer
aldrig skulle få smeka.


Vem gör något så dumt?

 

Men hur ska ni göra i framtiden?
Mina nära och kära var oroliga. Varnade mig.
Mitt hjärta slängde ut dem.
- Vilken framtid? Kärlek är inte ett sparkonto!
Det är inte en ränta man tar ut en gång om året!
Det är kapitalet man sätter in varje jävla dag!


Så resonerar det. Mitt hjärta.
Alla varnade mig. Lyssna inte på hjärtat. Men det var för sent.


Har ni tänkt någon gång på att förälskelsen har samma
konsistens som kvicksand?
Och ju mer man sprattlar i den, ju mer man skriker och pratar om den,
desto djupare sjunker man?
Förälskelse dödar man inte med argument, man stryper den med tystnad.
Man sitter stilla tills den stelnar. Man gör inte som mitt hjärta.


Mitt hjärta är ett verb. Med ADHD.
En handling, som inte tillåter sig bli böjd i imperfekt
och känner sig obekväm i futurum.


Nu kanske det låter som att jag är arg på hjärtat.
Nej, det är jag inte. Jag blir det ibland, men älskar man sina
barn mindre för att de är bortskämda?


Jag älskar mitt hjärta. Hur ont det än gör ibland att vara hans pappa.
Jag älskar att höra hur han skrattar när han får springa framför.
När han snubblar, ramlar och ställer sig snabbt upp igen.
Tokstolle, tänker jag och ler.


Sen ställer det sig långt borta - hur hann det dit så fort!? - och tittar mot mig.
- Skynda dig, skynda dig, skriker det och visar upp sitt leende,
som trots åren fortfarande har alla mjölktänder kvar. 


Visst skrämmer mitt hjärta mig ibland.
När det springer så fort att jag inte hinner med.
Vad ska han ställa till med!? Tänk om han blir överkörd!?
Ibland har han sprungit på folk, som ramlat och slagit sig.
Det är inte bra. Men vad ska jag göra, hjärtat vägrar använda koppel.
Men den tanke som skrämmer mig mest att det någon gång ska
ramla och slå sig så illa att det blir rädd och försiktig.


För mitt hjärtas viktigaste lärdom har varit att nästan inget är omöjligt.
Om man vågar satsa.


För hur slutade det?


Jo, när stolen stod på bordet och jag på stolen
och mina tår var utsträckta som en ballettdansös
och mina händer ändå inte räckte fram,
vände jag mig om för att säga till mitt snyftande hjärta
att det går inte, pappa kan inte ta ner månen.


Men innan jag hann säga det, torkade den lilla rackaren
sina tårar, klev upp på mina axlar och plockade själv ner
månen.


Samma måne som jag sen fem år tillbaka reser över hela världen,
bara för att den ska få lysa upp mina nätter. Våra nätter.
- Jag sover bättre med den här månen, säger mitt bortskämda hjärta
och sluter sina röda ögon.

 

Är hon värd det, undrar ni kanske.
Jag vet vad mitt hjärta skulle svara på det:


- Vad är det för en korkad fråga!? Är inte alla värda det?
Att bli älskade bortom rimlighetens yttersta gräns?



Kärlek är något speciellt, minst sagt. Hjärtat gör som det vill och ingen kan någonsin säga emot. Som jag sa, inte jag som skrivit texten. Den är kopierad från bloggen http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta. Men det är en grymt bra text, och jag hoppas att ni läste och förstod!

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 23 december 2009 10:24

Inatt brann bocken igen. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta? Å ena sidan så är det ju tradition, och att bocken brinner emellanåt är mest bara kul. Men å andra sidan så är det rätt trist att inte bocken står där. Dessutom så har ju årets lilla bock försvunnit också....


Här kan ni läsa om hela spektaklet;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6334824.ab


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 23 december 2009 09:53

Lessen att det är så dåligt med uppdatering och roliga inlägg här på bloggen, men ni vet hur livet är. Det går hela tiden upp och ner, och just nu så är det rätt så mycket ner..... Jag ska försöka få till något roligt inlägg snart, men just nu får ni vara rätt glad om ni får ett inlägg över huvudtaget.


Igår hade jag en bra kväll. Först gym och sedan ett extra konditionspass när jag fick springa lite i stallet, hehe. Kom hem sent, åt middag och så blev det lite tv innan jag kröp i säng. Idag blir det stan och ev. stallet.


Puss o Kram

Lina Lilja

Presentation

Omröstning

Kommer ni att följa med mig till nästa blogg?
 Absolut!
 Aldrig!
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards