Lina Lilja - Love, Sex and Life

Alla inlägg under december 2009

Av Lina Lilja - 4 december 2009 03:46

Imorgon flyttar jag in till min mattelärare. Läraren som jag gillar minst av alla lärare. Jag ogillar henne inte, men tja, jag vet inte. Men det kanske blir min sista lärdom i USA - att inte dömma hunden efter håren. Nä, men hon är inte elak, bara inte min favorit....


Har packat det mesta nu. Funkar att ta sig till nästa hus såhär, men måste packa om innan jag åker till flygplatsen. Har jag tur kanske min fosterfamilj kan hjälpa mig - jag suger på att packa! (Tro mig, det är sant. Mamma packar alltid åt mig - jag kan liksom inte ens packa matkassarna på Ica!) Men men, det löser sig.


Hör av mig imorgon. Har numer ännu mindre aning om vad som händer i helgen. Känns lite läskigt att flytta till en människa jag halvt om halvt känner - och som jag träffar nästan varje dag... Har smått ångest nu, men är nöjd över mitt beslut att åka hem. Ser fram emot det!


Puss o Kram
Lina Lilja

ANNONS
Av Lina Lilja - 4 december 2009 02:07

Glad eller ledsen, ingen aning. Har ångest - i massor! Men jag kommer att stå fast vid mitt beslut, då jag tror att det är det bästa beslutet jag kan göra. Jag flyttar imorgon, till en familj som jag ska bo i tills jag åker hem. Min coordinator ska ringa till mig ang. detaljer om någon timme, så ska gå och packa nu.


Har pratat massor med familjen i Arkansas som min organisation gav mig. Helt underbara! De har två hundar och en katt och familjen verkar jättetrevlig. Jag tror verkligen att jag hade kunnat få det bra där, men jag kommer inte att åka dit. Jag kommer att åka hem.


Kanske hade det kunnat bli bra om jag flyttar till Arkansas. Kanske hade jag fått ett bra sista halvår, who knows? Men jag tänker inte försöka. Jag är less på allt och alla, och med den inställningen kommer ingenting att bli bra. Jag har lovat mig själv att behandla mig själv rättvist och ta hand om mig själv, stannar jag så kommer jag återigen att bryta det löftet. Imorgon så kommer organisationen boka en biljett hem.


Puss o Kram

Lina Lilja

ANNONS
Av Lina Lilja - 3 december 2009 23:41

Vete fasiken hur organisationen samarbetar, men nu helt plötsligt så har jag TVÅ familjer! Min coordinator ringde nyss och sa att hon fixat en familj åt mig är i Haysville, och för någon timme sedan ringde organisationen och sa att de har en familj i Arkansas. SORRY, jag kommer att återvända till Sverige!


Både organisationen och mina föräldrar försöker att övertala mig att stanna. Man tycker föräldrarna borde ha lärt sig vid det här laget att jag inte är en människa som ändrar sig... Nä, jag har beslutat mig för att gå hem, och ingenting någon säger kommer att kunna ändra det. Jag ser fram emot att träffa familj och kompisar igen!


Jag har fått ett enormt stöd dock, från kompisar både här i USA och hemma, och det är jag glad över. Jag har massa kontakter här i USA och jag kommer att komma hem till en massa härliga vänner. Visst är jag ledsen över att behöva åka hem, och jag är GRYMT ledsen över att jag missar New York, men chansen kommer igen. (Missuppfatta mig inte nu och tro att mina föräldrar inte stödjer mig, de vill bara att jag ska tänka över det en extra gång på om det är rätt beslut!)


Jag tänker kräva pengar tillbaka, och av en del av dem ska jag (kanske, kom bara upp med idén och har inte frågat mina föräldrar än...) åka till ett utvecklingsland som volontär i två veckor i sommar. Var lite inne på att göra något volontärarbete, så sökte runt lite. Hittade detta, som var specialutformat för gymnasieelever, men insåg att det antagligen skulle vara för dyrt. (Ca. 10 000 för två veckor i Sydafrika - det dubbla i Kina). Sedan insåg jag att jag kommer få pengar tillbaka av organisationen, så det är faktiskt ganska möjligt!


Berättade för Keila igår, och hon grinade (ganska väntat - SUCK!). Men jag är nöjd och stolt över mitt beslut, och NEJ jag kommer inte att ändra mig! Däremot så ska jag återvända till USA så fort jag kan...


Hoppas allt är bra med er därhemma! Vi ses SNART!


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 3 december 2009 03:51

Keila är fortfarande inte hemma men fick tillslut tag på henne. Hon satt tydligen i något möte med jobbet och skulle inte komma hem förrän vid nio. Trevligt att hon berättade det! Pillade i mig någon äcklig typ av mat i alla fall.


Förresten ringde Keila i skrivande stund och sa att hon nästan är hemma och hon vill prata med Ceci och mig. Suck, det lär ta tid och tårar (Keila gråter verkligen för minsta lilla!). Jag som precis skulle gå och lägga mig! Aja... Ville berätta för henne i alla fall att jag tänker åka hem.


Skriver mer imorgon efter skolan! Ska snacka lite med familjen via skype då också. Snart träffar jag dem igen!! =)


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 3 december 2009 03:02

Klockan är åtta och Keila är fortfarande inte hemma. Jag är hungrig, trött, sur och less. Hoppas att jag får åka hem SNART!! Jag har sms:at henne två gånger, och Ceci en gång. Hon svarar inte på några av våra sms. Suck.


Borde egentligen fortsätta packa, och gå och lägga mig snart. Men vill liksom ha mat innan! Laga egen tänker väl ni nu, njaa... Inte riktigt så enkelt. Jag vägrar gå in i köket (inte riktigt, men nästan). Ska bli grymt skönt att komma hem till ett RENT hus och med ett kök där det faktiskt finns ingredienser i skåpen!


Är less och trött. Funderar på att ringa Keila men vet inte riktigt om jag orkar med samtalet... Får se vad som sker.


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 3 december 2009 02:00

Tänkte att jag skulle förklara det här för er en gång ordentligt. Ni som har följt/följer min blogg förstår nog utan förklaring, men för att slippa jobbiga frågor så förklarar jag ändå, och endast en gång. Så är ni intresserade LYSSNA NOGA, för jag kommer INTE att berätta det igen!


Att vara utbytesstudent är tufft, och det visste jag redan innan jag åkte. Jag räknade inte med att allt skulle bli underbart, men jag räknade ändå med ett bra, oförglömligt år. Mina första tre veckor hade jag fruktansvärd hemlängtan, men den gick över och sedan dess har det inte varit något större problem. Visst har jag haft hemlängtan emellanåt, men det är inte anledningen till varför jag har valt att åka hem.


Jag hade helt enkelt otur och hamnade i fel familj, med fel coordinator. Jag har fått utstå väldigt mycket, och trots att jag har blivit lovad ny familj i två månader så har det ännu inte hänt något. Jag har fått massa skit påslängd på mig, fått vara med om saker som utbytesstudenter inte borde behöva vara med om, och annat jobbigt. Jag har gått igenom allt med huvudet högt och utan att låta någon få bryta ner mig.


Jag har tagit mig igenom det mesta, men saker och ting har bara blivit värre och värre. Situationen med värdfamiljen blir bara värre och trots det så har jag fortfarande ingen ny familj. Jag har försökt stå ut och har sagt åt mig själv att "Bara liiiite till så blir det bättre snart". Men förra veckan så började jag må ordentligt dåligt av situationen. Skolan som jag vanligtvis älskar har bara blivit jobbig. Jag har blivit allmänt sur och grinig och känner hur jag har börjat ta åt mig av vad folk säger, och det har börjat bryta ner mig.


Innan jag åkte så lovade jag mig själv att när jag började utvecklas bakåt så skulle jag vända och åka hem på en gång. Jag skulle inte sitta och må dåligt, utan åka hem istället. Trots det har jag gått igenom alldeles för mycket, men nu inser jag att det är dags att hålla mitt löfte och rädda mig själv. En människa klarar inte allt, och vid vissa tillfällen måste man helt enkelt ge upp - min stund är här.


Trots allt som har hänt så ångrar jag inte en sekund att jag åkte, och jag kommer fortsätta att rekommendera ungdomar att åka. Jag hade otur bara, helt enkelt, svårare än så är det inte. Men jag har under mina månader här utvecklats massor, antagligen mer än vad jag hade gjort om jag hamnat på ett bra ställe, och lärt mig så otroligt mycket som jag kommer att ta med mig hem. Jag ser det inte som ett misslyckande, utan försöker, även fast det är svårt, se det positiva, komma ihåg allt jag lärt mig och alla berg jag har klättrat över. Jag är en mer positiv människa, jag har lärt mig att ta större beslut, min engelska är grym, jag har fått upplevt en hel del, lärt mig massor om en helt annan kultur, m.m., m.m


Vad som jag är mest ledsen över över att åka hem är att jag inte har fått se USA på riktigt. Enda staten jag har fått se är Kansas, och jag missar både Kalifornien och framför allt New York som jag har sett fram emot så mycket.


Däremot så är jag glad över att jag kommer att kunna följa Melodifestivalen även år 2010 (ja, jag är ett freak!). Dessutom så ska det bli jävligt härligt att komma hem till svensk mat igen...


Vad jag ska göra när jag kommer hem har jag ingen aning om. Jag kommer ha måååånga tråkiga dagar under våren, där jag ångrar mig massor. Jag vet det, men jag försöker att inte tänka på det. Det här är det bästa jag kan göra i situationen jag sitter i, och jag är stolt över att jag har stått upp för mig själv och tänkt på mitt eget bästa (det är inte något som händer överdrivet ofta..).


Och nej, jag kommer inte att tänka "Tänk om jag hade stannat". Det kommer bara att göra mig deprimerad, och det är inget jag vill. Istället så ska jag försöka göra det bästa av tiden fram tills det att gymnasiet börjar, vila mig i form och vara redo för massa pluggande. Hänga på gymmet och komma i form till Beach 2010, börja på Yoga som jag viljat så länge, hälsa på mormor och kanske följa med henne till Danmark eller något, och kanske jag har tur och kan lura med mamma på en kryssning till Tallin på den nya båten vi viljat testa på så länge. Och sen såklart; Hästar, Stall, Kompisar och Hästar. Har inte ridit på FYRA månader!!!


Jag ska försöka hålla mig sysselsatt helt enkelt. Jag tog det bästa valet och jag hoppas på att få komma hem så fort som möjligt. Första måltiden när jag kommer tillbaka till Sverige vill jag ska vara densamma som var min sista innan jag lämnade Sverige; Korvstroganoff och ris. Saknar det massor! (Naturligtvis ska det vara pappas hemlagade!!)


Eftersom att Keila och jag är så osams så vågar jag inte sms;a henne och fråga vart hon är... Men jag hoppas hon är hemma snart för jag är väldigt hungrig.


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 3 december 2009 00:59

Grinar så mycket så ni anar inte. Jag trodde aldrig att året skulle sluta såhär, även om jag många gånger hotade med det så trodde jag aldrig att jag skulle ge upp. Jag är helt enkelt inte en människa som ger upp! Men ibland måste man helt enkelt...


Tårarna rinner och rinner. Ska berätta mer om mitt beslut senare, nu ska jag ta en dusch. Väntar på att Keila ska komma hem och laga mat. Hon borde vara hemma inom typ en timma, men det behöver inte betyda att hon är det. Hon kommer antagligen inte vara det....


I alla fall. Tar en dusch nu och återkommer senare. Hörs!


Puss o Kram
Lina Lilja

Av Lina Lilja - 2 december 2009 23:16

I can almost see it
That dream I’m dreaming but
There’s a voice inside my head sayin,
You’ll never reach it,
Every step I’m taking,
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking but I
Got to keep trying
Got to keep my head held high

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes I'm going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

The struggles I’m facing,
The chances I’m taking
Sometimes they might knock me down but
No I’m not breaking
I may not know it
But these are the moments that
I’m going to remember most yeah
Just got to keep going
And I,
I got to be strong
Just keep pushing on,
cause

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes I'm going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

There’s always going to be another mountain
I’m always going to want to make it move
Always going to be an uphill battle,
Sometimes you're going to have to lose,
Ain’t about how fast I get there,
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb

Keep on moving
Keep climbing
Keep the faith baby
It’s all about
It’s all about
The climb
Keep the faith
Keep your faith

 

Jag hatar att förlora, men jag gissar på att det är dags att ge upp. Mejlade just organisationen och bad dem boka en biljett hem, jag orkar inte mer.

 

Puss o Kram

Lina Lilja

Presentation

Omröstning

Kommer ni att följa med mig till nästa blogg?
 Absolut!
 Aldrig!
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Följ bloggen

Följ Lina Lilja - Love, Sex and Life med Blogkeen
Följ Lina Lilja - Love, Sex and Life med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se