Dagarna går, tiden rullar på, och jag är i den åldern då det är dags att börja tänka på min framtid. Framför allt med tanke på att jag ska välja gymnasium imorgon(!). Jag har alltid varit en människa som siktar högt. Jag har bra betyg och sedan några år tillbaka så har jag varit inställd på att bli advokat, men varför? Varför ska jag bli en högt avlönad advokat som bor på Östermalm i Stockholm, eller kanske till och med NY? Varför ska jag göra det, när jag trivs allra bäst här, med mina fyrfota vänner?

Jag insåg det idag när jag klev upp halv sex för att åka till stallet. När jag knappt hann gå på toa, och när jag åt lunch på stående fot. Jag älskar ju det här, det är här jag vill vara! Jag hade en period i början på nian där jag funderade på att bli polis, men då fick jag direkt höra från många olika håll - både släkt, vänner och lärare - att jag inte skulle slösa bort min talang och mina betyg på ett sådant skityrke. Advokat skulle passa mig mycket bättre!! Jo, visserligen, men vad spelar det för roll om man inte är lycklig?

Det är många sådana här frågor jag står inför just nu, mitt i gymnasievalet. Man lever bara en gång, så det är bäst att göra det bästa av det livet. Visst skulle det vara kul att få bli advokat, men det känns inte jättelockande att spendera 12 år till i skolan för ett yrke som jag inte ens vet om jag kommer bli lycklig i!? Är det verkligen värt det? Varför inte bara fortsätta leva fattigt, i den värld jag vill vara. Med mina underbara fyrfota vänner och människorna runt omkring dem. Det är här jag trivs allra bäst - varför ge upp det?

Puss o Kram

Lina Lilja